Régis Boyer

Le président de l’université Paris-Sorbonne, le directeur et les enseignants chercheurs de la section d’Études Nordiques et Scandinaves de l’UFR de Littératures Germaniques et Nordiques, font part de la disparition de Régis Boyer, qui fut professeur de langues, littératures et civilisations scandinaves à Paris-Sorbonne de 1971 à 2001.

Né en 1932, Régis Boyer avait, au début des années 1950, fait des études de français, de philosophie et d’anglais tout en suivant l’enseignement en langues et littératures scandinaves dispensé par Maurice Gravier à l’université de Nancy. Il s’initia alors au suédois et au vieux norrois, avant de passer l’agrégation de Lettres et d’enseigner comme lecteur de français à l’université de Łódź en Pologne, puis à l’université de Reykjavik en Islande et dans les universités de Lund et Uppsala en Suède. Après une dizaine d’années en Scandinavie il soutint en 1970 une thèse d’État (sur deux sujets : le vieil islandais, dans le sillage
de l’histoire comparée des religions de Dumézil, l’autre sujet relevant de la littérature comparée).
Il fut alors nommé Maître Assistant en études scandinaves à la Sorbonne, puis, l’année suivante, professeur de langues, littératures et civilisation scandinaves, poste qu’il occupa jusqu’à sa retraite en 2001. Pendant toute sa carrière à la Sorbonne, Régis Boyer a développé et structuré la formation en études scandinaves, organisé de multiples événements scientifiques, dirigé une trentaine de thèses et suscité au-delà de nombreuses vocations. Par ses publications sur la civilisation scandinave ancienne et moderne, il a fait connaître en France l’histoire et la littérature scandinave médiévale. Il a éveillé la curiosité et l’intérêt du grand public pour les Vikings et contribué à en donner une image historique nuancée. Infatigable passeur, il a traduit une cinquantaine d’ouvrages depuis le danois, l’islandais, le norvégien et le suédois. Il a ainsi fait mieux connaître en France les œuvres de l’Islandais Halldór Laxness, de la Danoise Karen Blixen, des Norvégiens Knut Hamsun et Tarjei Vesaas, ou encore des Suédois Pär Lagerkvist, Selma Lagerlöf, August Strindberg et Emanuel Swedenborg, pour ne citer que les plus connus. Il a notamment dirigé quatre volumes dans la Bibliothèque de la Pléiade, consacrés à l’oeuvre de H.C. Andersen (2 tomes), au théâtre d’Henrik Ibsen, et enfin aux Sagas islandaises, qui ont marqué les esprits et donné aux lettres du Nord une place particulière dans le champ littéraire français. Il venait de préparer, pour la même collection, deux volumes sur Søren Kierkegaard. Il avait obtenu en 1970 le prix Broquette-Gonin (littérature) et en 2013 le prix Roger-Caillois.

Ecocritical Network for Scandinavian Studies

A new ecocritical network for Scandinavian studies is now in its foundation phase. Ecocriticism has grown rapidly in the past two decades and constitutes today a large and diverse field. Many scholars within Scandinavian studies are conducting high-quality research from an ecocritical perspective. Yet most of these scholars work unconnected from each other and currently little communication about research, teaching and publications is taking place. There is, however, a huge potential for cooperation in this area of research, and being informed about each others’ work, as well as developing and discussing ideas together would be very advantageous for everybody involved in this field.

The planned network will fill in this gap and create an active group of ecocritics connected to each other. The network’s purpose will be to facilitate and intensify international collaboration between scholars in ecocriticism (and even in the environmental humanities in a wider sense) who are working on or are interested in environmental topics related specifically to the literatures and cultures of the Nordic countries. Members of the network will not have to come from the Nordic countries themselves, they will only be expected to take an interest in ecocriticism or closely related fields such as geocriticism, posthumanism, postcolonial ecocriticism, island studies, utopian studies, maritime studies, human-animal studies, urban studies etc in relation to the study of Northern European literatures and cultures.

If sufficient interest into the network is expressed, a website will be launched where scholars can meet researchers with mutual interests and publish information about ecocritical conferences and publications. In addition, workshops and conferences will be organized at which the network’s members can meet in person, introduce their research to each other and develop ideas about ecocritical collaboration. There are even plans to launch a peer-reviewed Nordic journal of ecocriticism that will publish articles, reviews and book-reviews also about studies written in the Nordic languages. Later on, the network might even be developed further into an association.

Those who are interested in joining the network and contributing to its development are encouraged to contact Pia Maria Ahlbäck (pahlback@abo.fi), Reinhard Hennig (reinhard.hennig@miun.se), Toni Lahtinen (toni.lahtinen@uta.fi), Judith Meurer-Bongardt (judithmb@uni-bonn.de) or Juha Raipola (juha.raipola@uta.fi).

Blog : Vue du Nord

Les étudiants en doctorat et master 2 et le personnel du Département d’Études Nordique de l’Université de Caen ont lancé le blog « Vue du Nord » sur l’actualité culturelle, sociale et politique des pays nordiques. Soyez les bienvenus à suivre les publications à l’adresse http://vuedunord.blogspot.fr/ !

Un nouveau billet sera publié deux fois par mois. Le plus récent, écrit par Claire Guyennot, traite de la querelle du souvenir provoquée par les commémorations de l’attentat d’Utøya.

Les billets précédents, accessibles sous l’onglet « Archives du blog », sont :

« Finlande et la crise migratoire » de Marie Cazes

« Animaux et lectures » de Jørn Riseth

« Vue du Nord – le blog » de Harri Veivo

Öppet brev till Helene Hellmark Knutsson, Minister för högre utbildning och forskning i Sverige

Bästa Helene Hellmark Knutsson

Först av allt skulle jag vilja ursäkta mig att jag skriver först nu. Jag vet att mina kolleger från den tysktalande och engelsktalande världen samt mina kolleger från Sorbonne redan har kontaktat dig för att uttrycka sin förvåning och sina bekymmer över idén att lägga ner stödet till svenskundervisning i utlandet. Att jag som president för den fransktalande skandinavistiken skriver först nu beror på att er idé delas av många politiker och politisk ansvariga även i det franska högskoleväsendet: vi lever tydligen i en värld där de olika länderna i Europa mera och mera verkar fokusera på sig själva. Vi pratar om europeisering och globalisering som de stora tendenserna i vår tid – men lägger ner allt som hjälper till att förstå dessa processer och att utbilda folk som kan hjälpa oss att gestalta Europa och världen på ett sätt som motsvarar våra idéer om frihet, demokrati, jämställdhet osv.

Vi alla som undervisar och forskar i nordiska ämnen i den fransktalande världen är konfronterade med samma problem som våra kolleger i USA, Polen, Tyskland osv: När våra universitet måste skära ner, så frågas det jämt: Vad tjänar det till att syssla med så pass små länder som Sverige, Norge eller Island? Varför ska vi lära oss språken, varför ska vi sätta oss in i kulturerna, i problem av interkulturell förståelse? Varför ska vi berätta om nya, spännande idéer som utvecklas i Norden? Varför ska vi prata och undervisa om den nordiska modellen? Varför introducera vi fascinerande tankar och projekt som utvecklas i Norden för att främja jämställdhet, ekologi? Varför ska vi hålla på att utbilda fritänkande specialister som är insatta i den svenska och den franska kulturen och som på så sätt kan främja förståelsen av varandra? Vi vet hur många svensk-franska ekonomiska projekt som aldrig blir av enbart därför att våra studenters kompetens inte utnyttjas. Interkulturell kunskap krävs inte bara när vi möter representanter av den arabiska eller asiatiska världen.

När mina kolleger och jag förhandlar med våra universitet om att stödja denna forskning och undervisning, så är det av stor hjälp att kunna säga att Sverige stödjer oss, att Sverige har ett intresse att det finns utbyte mellan våra länder, att det finns några få åtminstone som kan hjälpa till att bygga den europeiska bron som förbinder Sverige och Norden med kontinenten.

Visst handlar stödet från Svenska Institutet om pengar. Men det handlar även om symboliskt stöd: Om Sverige slutar stödja oss, så kommer vi ha svårare att fortsätta vårt stora mål: att främja kunskap om Sverige och Norden i den fransktalande världen, och förbättra och upprätthålla allt detta underbara utbyte, som har funnits under så många år mellan våra delar av Europa till vår allas nytta – även ekonomiskt och politiskt. Bara i Frankrike utbildar vi varje år mera än 1000 studerande, som ofta blir ambassadörer för Sverige och Norden i många olika delar av samhället.

Låt oss fortsätta med det. Låt oss fortsätta med den europeiska idén.

Vänliga hälsningar

Thomas Mohnike

President

Association pour les études nordiques