Bästa Helene Hellmark Knutsson

Först av allt skulle jag vilja ursäkta mig att jag skriver först nu. Jag vet att mina kolleger från den tysktalande och engelsktalande världen samt mina kolleger från Sorbonne redan har kontaktat dig för att uttrycka sin förvåning och sina bekymmer över idén att lägga ner stödet till svenskundervisning i utlandet. Att jag som president för den fransktalande skandinavistiken skriver först nu beror på att er idé delas av många politiker och politisk ansvariga även i det franska högskoleväsendet: vi lever tydligen i en värld där de olika länderna i Europa mera och mera verkar fokusera på sig själva. Vi pratar om europeisering och globalisering som de stora tendenserna i vår tid – men lägger ner allt som hjälper till att förstå dessa processer och att utbilda folk som kan hjälpa oss att gestalta Europa och världen på ett sätt som motsvarar våra idéer om frihet, demokrati, jämställdhet osv.

Vi alla som undervisar och forskar i nordiska ämnen i den fransktalande världen är konfronterade med samma problem som våra kolleger i USA, Polen, Tyskland osv: När våra universitet måste skära ner, så frågas det jämt: Vad tjänar det till att syssla med så pass små länder som Sverige, Norge eller Island? Varför ska vi lära oss språken, varför ska vi sätta oss in i kulturerna, i problem av interkulturell förståelse? Varför ska vi berätta om nya, spännande idéer som utvecklas i Norden? Varför ska vi prata och undervisa om den nordiska modellen? Varför introducera vi fascinerande tankar och projekt som utvecklas i Norden för att främja jämställdhet, ekologi? Varför ska vi hålla på att utbilda fritänkande specialister som är insatta i den svenska och den franska kulturen och som på så sätt kan främja förståelsen av varandra? Vi vet hur många svensk-franska ekonomiska projekt som aldrig blir av enbart därför att våra studenters kompetens inte utnyttjas. Interkulturell kunskap krävs inte bara när vi möter representanter av den arabiska eller asiatiska världen.

När mina kolleger och jag förhandlar med våra universitet om att stödja denna forskning och undervisning, så är det av stor hjälp att kunna säga att Sverige stödjer oss, att Sverige har ett intresse att det finns utbyte mellan våra länder, att det finns några få åtminstone som kan hjälpa till att bygga den europeiska bron som förbinder Sverige och Norden med kontinenten.

Visst handlar stödet från Svenska Institutet om pengar. Men det handlar även om symboliskt stöd: Om Sverige slutar stödja oss, så kommer vi ha svårare att fortsätta vårt stora mål: att främja kunskap om Sverige och Norden i den fransktalande världen, och förbättra och upprätthålla allt detta underbara utbyte, som har funnits under så många år mellan våra delar av Europa till vår allas nytta – även ekonomiskt och politiskt. Bara i Frankrike utbildar vi varje år mera än 1000 studerande, som ofta blir ambassadörer för Sverige och Norden i många olika delar av samhället.

Låt oss fortsätta med det. Låt oss fortsätta med den europeiska idén.

Vänliga hälsningar

Thomas Mohnike

President

Association pour les études nordiques